Uplands nation
En historisk överblick
Nationernas uppkomst
Uppsalas studentnationer började ta form under 1600-talets första hälft, efter universitetets återupprättande 1595. Från början var antalet nationer större än idag. Det som idag är Uplands nation bestod ursprungligen av tre nationer: Roslags nation, Fjärdhundra nation och Uplands nation. Dessa tre representerade olika delar av landskapet Uppland. 1642 räknas som året för Uplands nations grundande; de bägge andra uppländska nationerna förlägger sitt ursprung ungefär samtidigt.
Från början såg universitetet nationerna med ganska oblida ögon. 1663 beslöt dock konsistoriet att istället tillsätta Inspektorer över nationerna för att utöva tillsyn över studenternas leverne och deras studier. Nationerna ställdes därmed under universitetets överinseende, och medlemskap blev obligatoriskt för alla studenter.
Nationerna utbildar
Under 1600- och 1700-talen hade nationerna ingen fast samlingspunkt, utan man ambulerade mellan olika lokaler. Ofta samlades man hemma hos Inspektor. Sina ägodelar och sin kassa förvarade man i en kista, en s.k. fiscus. Fisci från alla de tre uppländska nationerna finns idag i Uplands nations ägo och kan beskådas i smårummen.
Under denna tid ägnade nationerna, förutom festligheter, stor möda att bidra till landsmännens utbildning, bl.a. genom talövningar och disputationer, och man började med tiden bygga upp sina bibliotek. De äldre landsmännen hjälpte därvidlag de yngre. Uppdelningen i seniorer, juniorer och recentiorer (eller novitier) är mycket gammal, och långt fram i tiden så hade dessa grupper skilda rättigheter – seniorerna hade stort inflytande på nationens förvaltning, medan recentiorerna saknade rösträtt. Ursprungligen så valdes inte bara seniorer utan även juniorer av Landskapet.
Uplands eller Upplands nation?
Det tidiga 1800-talet var en stor förändringsperiod för nationen. Fallande medlemstal var en orsak till att man genomförde en sammanslagning av de tre uppländska nationerna. År 1823 gick Fjärdhundra nation samman med Uplands nation, och 23 oktober 1829 slogs slutligen Uplands nation och Roslags nation samman, varvid det som idag är den förenade Uplands nation uppkom. (Ända in på 1840-talet hette den Uplands-Roslags nation – därefter släpper man efterledet och kallar sig enbart Uplands nation. Stavningen av namnet har dock varit ganska ambivalent – man har växlat mellan ett och två »p«. I början av 1990-talet slog Landskapet fast stavningen med ett »p« vi använder idag, men sista ordet är möjligen inte sagt.) År 1825 skaffade man, i likhet med andra nationer, ett eget hus.
Under 1800-talet inföll även studentromantikens guldålder, då Gunnar Wennerberg skrev Gluntarne och punschdrickande, cigarrökande frackklädda studenter höll serenader utanför den beundrades fönster eller medverkade i t.ex. Allmänna Sången. I skandinavismens spår hölls flera nordiska studentmöten, då grannländernas studenter förbrödrades. (Det var i samband med detta som den vita studentmössan uppkom.)
1893, tjugo år efter att universiteten öppnats för kvinnor, skrevs den första kvinnliga studenten i vid Uplands nation. På 1920-talet fick nationen sin första kvinnliga klubbmästarinna, och 1959 blev en kvinna för första gången Förste kurator. Dock dröjde det ända till 1999 innan nationen valde en kvinnlig Inspektor, Karin Dahlgren Caldwell (nationens inspektor 1999-2009).
Utbildningsboom
Under 1900-talet ökade antalet studerande vid Uppsala universitet drastiskt. Detta innebar stora förändringar för nationen. Tidigare hade en landsman kunnat personligen känna, eller i alla fall träffa samtliga landsmän som studerade. Banden till nationen var starkare, även efter det att man lämnat studentlivet.
Idag är landsmannen i gemen betydligt mer anonym, och bara ett fåtal av landsmännen engagerar sig i nationens verksamheter. På Landskapen var man t.ex. från början vid vite skyldig att närvara, men nuförtiden håller vi Landskap i en lokal som inte ens kan härbärgera samtliga landsmän.
Under det radikala 1960-talet gjorde man ett försök med indirekt demokrati, och införde ett fullmäktigesystem. Försöket föll dock inte väl ut, utan Landskapet återinrättades 1972.
En mer affärsmässig verksamhet har också utvecklats under 1900-talet, då man anordnar danskvällar och pubar öppna för alla studenter. Klubbverksamheten idag förutsätts gå med vinst, för att kunna täcka kostnader för t.ex. husets skötsel.
Nationshuset
Uppsalas studentnationer började skaffa sig egna hus under 1800-talet. Innan dess hade de fört en ambulerande tillvaro. Den första nation som gjorde detta var Östgöta nation, som på 1810-talet hyrde in sig i orangeriet i Linnéträdgården.
Uplands nation hyste också planer på att rota sig någonstans, och köpte därför 1821 en tomt i kvarteret Luten, på vilken man avsåg bygga ett hus. Dock ändrade man åsikt i frågan, och köpte istället den intilliggande Strandmanska gården.
Köpehandlingen skrevs 15 juni 1825, och priset var 7666 riksdaler 32 skilling banco. Den gamla tomten såldes till Västmanlands-Dala nation med en vinst på 100 riksdaler. Sedermera lät v-dalingarna där uppföra ett ökänt parkeringshus.
Uplands nations hus byggdes sålunda inte som nationshus, utan har en lång historia innan detta. De äldsta delarna tillkom redan före 1770, och utgjordes av ett tvåvånings stenhus i korsningen S:t Larsgatan och S:t Johannesgatan. Detta hus ägdes på 1790-talet av G.A. Silfverstolpe, framstående man inom den radikala studentklubben »Juntan«, som tog intryck av franska revolutionens tankar, en »jakobinerklubb i smått«.
Medlemmar var bl.a. Hans Järta, Gustaf af Wetterstedt och Marcus Wallenberg. År 1809 eldhärjades hela stadsdelen Fjärdingen, inklusive nationens tomt. Av det befintliga stenhuset fanns dock murarna kvar, och användes när svarvarmästaren Peter Strandman förvärvade tomten och lät uppföra ett nytt hus – det nationen köpte 1825!
De äldsta delarna omfattar idag smårummen och Silfverstolpska rummet med omkringliggande rum. I »Stolpen« höll enligt uppgift Juntan sina möten. Under senare år har lokalen tjänat som bl.a. vaktmästarbostad, innan den erhållit sin nuvarande utformning.
Det man huvudsakligen använde var stora salen; utöver detta hyrde man ut några rum i huset till andra nationer. Salen byggdes dock om i början av 1830-talet – man utvidgade den och passade samtidigt på att höja taket, något som ordnades genom att man byggde en fronton och formade fasaden som en mittrisalit, vilket gav nationshuset ungefär dess nuvarande utseende. Festsalen fick också sin nuvarande storlek, med undantag av att Absidiet då utgjorde ett avskilt rum, vars vägg sedan dess tagits ner.
Den nya festsalen var en populär lokal att utnyttja, även av andra än uplänningarna.
Nationshuset har sedan dess omfattats av flera renoveringar och ombyggnader, bl.a. 1871 och 1901. Den mest omfattande var tillbyggnaden av bostadsflygeln, ritad av Sten Hummel- Gumaelius, i början av 1950-talet. Det ökande antalet studenter under 1900-talets lopp gjorde att behovet av bostäder ökade. På 1990-talet har köket och publokalen Svantes källare renoverats, och ny ventilation har dragits in i huset.
Många planer har också spunnits, som aldrig nått längre än till ritbordet. Man hyste en tid förhoppningar om att kunna förvärva Akademikvarnen, nuvarande Upplandsmuseet.
Svante Wijkman
Svante Wijkman, eller Sven Johan, som han egentligen hette, fick ett tragiskt nog kort liv, men han lever kvar än idag i myter på Uplands nation.
Han var son till häradshövdingen, m.m. Stefan Johan Wijkman, som dog redan 1834, och dennes hustru Märta Gustava (f. Söderström). 1830 skrivs Svante in vid Katedralskolan i Uppsala, där han studerar med goda resultat. I juli 1837 avlider han i en sjukdom som anges till »feber«.
Det finns inga belägg för att han någonsin varit medlem i eller aktiv vid Uplands nation. Genom moderns försorg får dock nationen ett posthumt porträtt av Svante (än idag i nationens ägo) och hon inrättar även stipendier till sonens minne, både vid Katedralskolan och vid Uplands nation. Kanske symboliserar det hennes förhoppningar om sonens framtid, kanske beror det på bekantskap med nationens Inspektor.
Svante har dock långt efter sin död lyckats behålla en plats i upplänningarna medvetande. Porträttet hänger idag i ett rum uppkallat efter honom, och är en källa till spekulation. Några av myterna rör hans levnadslopp och hans död. Man har gjort honom till medlem av en orkester som kallades Turkiska Musiken, och somliga hävdar att hans död skulle vara en följd av livligt festande på nationen.
Andra myter rör hans senare verksamhet på nationen – Svante anses nämligen vara Uplands eget husspöke. Flera personer har berättat om mystiska händelser som de upplevt i nationshuset under sena kvällar och nätter. Hans namn är också flitigt använt i olika nationssammanhang: Wijkmanska rummet, nationsorkestern Wijkmanska Blecket, och nu senast puben Svantes källare.
(denna text baseras på artikeln Svante Wijkman – myter och livsöde av Bengt Erik Rydén som är publicerad i Uplands nations jubileumsskrift Studenten, staden och sanningen från 1992)
NATIONSGRAVEN
Nedan finns en karta över Gamla kyrkogården i Uppsala. Viktiga landsmäns gravar är utmarkerade i rött. Information om dessa landsmän har sammanställts av nationens arkivarie Patrik Spånning Westerlund och finns tillgänglig här.
